Stockholmsvistelse
I helgen som var var det dags för match mot Sollet borta, alltid en lika rolig match, kanske inte mest för att det är mitt gamla lag som står på andra sidan, utan mest för att jag då får träffa min underbara familj! Jag menar dom brukade ju sitta på var och varannan match då jag spelade med Sollet, men detta blir ju lite svårt för dom nu när jag bor i södern.
Så det var underbart att se dom där på läktaren, hela bunten; mamma o pappa, Kerstin, Åsa och Daniel(Tor hemma med sjuk Albin). Dessutom så satt Björn, min morbror där, och hans fru Maud, det var väldigt oväntat och roligt att se dom där, med tanke på att dom bor i värmland!
Vi vann matchen trots mindre bra spel från vår sida stundtals, Sebbe valde mig till bäste spelare i vårt lag, vilket jag inte alls höll med om, jag spelade slarvigt, nåja så kan det va. Blommorna fick min kära mor! Hon är ju trots allt vår personliga scoutman(woman), hihi!
Efter matchen blev det stort kramkalas, Inte minst med söta underbara mysiga Daniel! Han hade blivit så stor!
Det bästa av allt var när Daniel inte kunde sluta krama mig när vi skulle säga hejdå, vi kramades, gjorde slängpussar, kramades igen flera ggr, jag blir så varm i hjärtat av denna söta lilla varelse! En av världens två bästa systersöner, det är vad han är!
Det värsta med en sån här tillställning, då vi kommer upp för att spela match i stockholm, är när det över. Där sitter man i bilen på väg hem, på väg bort från alla som jag älskar, det känns alltid så fel! Blir alltid lika ledsen, känner mig tom. Det får mig alltid att fundera på livet, på volleybollen, på allt.
JAG ÄLSKAR ER MIN UNDERBARA FAMILJ!! puss o kram
Och så självklart Kerstin här också, men hittar ingen bild på henne just nu =(
Så det var underbart att se dom där på läktaren, hela bunten; mamma o pappa, Kerstin, Åsa och Daniel(Tor hemma med sjuk Albin). Dessutom så satt Björn, min morbror där, och hans fru Maud, det var väldigt oväntat och roligt att se dom där, med tanke på att dom bor i värmland!
Vi vann matchen trots mindre bra spel från vår sida stundtals, Sebbe valde mig till bäste spelare i vårt lag, vilket jag inte alls höll med om, jag spelade slarvigt, nåja så kan det va. Blommorna fick min kära mor! Hon är ju trots allt vår personliga scoutman(woman), hihi!
Efter matchen blev det stort kramkalas, Inte minst med söta underbara mysiga Daniel! Han hade blivit så stor!
Det bästa av allt var när Daniel inte kunde sluta krama mig när vi skulle säga hejdå, vi kramades, gjorde slängpussar, kramades igen flera ggr, jag blir så varm i hjärtat av denna söta lilla varelse! En av världens två bästa systersöner, det är vad han är!
Det värsta med en sån här tillställning, då vi kommer upp för att spela match i stockholm, är när det över. Där sitter man i bilen på väg hem, på väg bort från alla som jag älskar, det känns alltid så fel! Blir alltid lika ledsen, känner mig tom. Det får mig alltid att fundera på livet, på volleybollen, på allt.
JAG ÄLSKAR ER MIN UNDERBARA FAMILJ!! puss o kram
Och så självklart Kerstin här också, men hittar ingen bild på henne just nu =(