Bollen är rund

I Söndags hade vi match igen, denna gången mot Köniz. Som jag skrev tidigare så har hela vårt spel typ falierat, vi har förlorat alla matcher hittills efter det att serien vände :S

Det har inte funnits någon motivation i laget, det har varit en riktigt tung period helt enkelt. Det har påverkat mitt spel, så jag har spelat som en kratta, varit spänd o gjort dumma misstag.

Så efter krismöte förra veckan med laget, samt hårt jobb mentalt med mig själv, så gjorde laget en betydligt bättre insats, jag själv gjorde också en betydligt bättre match. Vi förlorade 2-3, det får ändå ses som ok med tanke på vår bakgrund samt med tanke på att Köniz faktiskt ligger tvåa i serien.

Det var en enorm lättnad efteråt, jag kände att jag hade hittat mitt lugn igen, jag tyckte det var roligt att spela, jag trodde på mig själv och tog inte så hårt på misstag. Ska föröska konservera den känslan, så att jag kan använda den i nästkommande matcher.

Första prövningen blir redan morgon då det är dags för Europacup-match mot Seneca från Slovakien! Ska bli oerhört skoj att spela europacup! Det har man jag ju aldrig gjort förr=)))

Känner frustration för att vi helt plötsligt har börjat förlora, vi är osäkra på plan o vi har inte roligt.

Känner frustration för jag tycker inte volleybollen är rolig just nu, är i en djup svacka och jag försöker ta mig upp från den. Detta leder till jag underpresterar på matcher-frustration!

Känner frustration för att jag lever en dröm just nu, spelar proffessionellt o borde vara jätteglad, men jag känner mig ofta nere, känner mig ledsen och ensam, ff a så saknar jag Magnus! behöver hans närhet.

Känner frustration då folk missförstår det man säger eller tolkar en fel. Beror förmodligen delvis på hur jag uttrycker mig.. gaaa frustration!

Frustration frustration FRUSTRATIOOOOON!!!!!!!!!.................. Sådär, kanske detta lilla inlägg hjälper mig att lämna frustrationen här på denna blogg så att jag vaknar upp imorrn o känner mig glad, harmonisk och laddad för träning.

Jag har en fantastisk familj som ställer upp i vått o torrt och som alltid vill mitt bästa! Dom har varit här nere hos mig en gång redan, men dom har redan bestämt att dom ska komma hit igen till våren. Jag blir så lycklig av att ha en sån familj!

Sedan har jag den andra delen av min familj, Magnus familj, som jag saknar så mycket! Jag kände mig så välkommen in i deras familj från första stund vi sågs. Känner mig lyckligt lottad som fick hela den underbara familjen o släkten på köpet då jag och Magnus fann varandra. Ska bli fantastiskt att träffa dom alla nu i jul.

Jag har universums mest underbara o "bästaste" fästman! Han gör så mycket för mig, hjälper mig o stöttar mig i motgång, gläds med mig i medgång! Han vill alltid mitt bästa, han gör mig glad o lycklig, det gör mig så varm enda in i själen att ha en honom vid min sida!

För en vecka sedan så kom ju Andrea, Maria o Mucki ner hit för att hälsa på, jag känner mig så lyckligt lottad som har underbara vänner som dessa! Jag tänker också mycket på då Marcus åkte hit från Piacenza för att hälsa på mig, vilken rolig helg det blev! han är så omtänksam o genomsnäll. Jag är så tacksam att jag har dessa vänner som betyder så oerhört mycket för mig! Jag tycker det känns så fantastiskt att dom tar sig tid att komma hit för att hälsa på!

Puss på er alla!

Sen vi mötte voléro för tre veckor sen så har hela vårt spel bara falierat. Vi har förlorat två matcher till efter den helgen, alltså tre raka förluster, två av matcherna är sådana som vi bör vinna. Självförtroendet i laget är på botten!

Så konstigt att det kan bli så, vi vann ju ändå det mesta under första halvan av serien och låg 2:a i tabellen. Nu har vi glidit ner till en 6:e plats.

Det svåra i sådana här lägen är att vända trenden, vem kan man säga vad till, vem behöver bara lämnas ifred, vem behöver mer stöd osv. Imorrn innan videoanalysen av matchen så ska vi i laget träffas utan tränarna och prata ut. Ett krismöte.

Jag hoppas vi kan ta oss ur detta o hitta vårt spel igen!

Ja i fredags efter träningen var det då dags att åka och möta mina kära efterlängtade vänner, Andrea o Maria. Det var extrema glädjescener som utspelade sig på parkeringen i Schaffhuuuuse vill jag lova. Jag och Andrea studsade runt o kramades, när vi sedan lossar vårt grepp om varandra något så dyker en söt japansk tjej upp bakom Andrea och säger "Hej Lena"... Min hjärna tar några sekunder på sig att fatta att det är Mucki som står där!!!!! Shit vilken chock o vilken glädje, jag bara kastade mig på henne, haha så underbart! Dom bokade hennes biljett hit till mig i september då Andrea bokade sin, sedan har dom lyckats hålla detta hemligt för mig hela tiden, så coolt, shit vilken överraskning!

Sedan kastade jag mig på Maria och så hoppade vi runt i ett kramkalas! Så underbart att hon kom hit hon också, min underbara Maria! =)

Vi hade en fantastiskt bra helg, en mycket händelserik helg på alla sätt. Bl a så kom aldrig Andreas väska på flygplatsen, så det var många telesamtal till olika flygplatser, flygbolag mm, vi gjorde även en tripp till zurich airport för att få tala med någon personligen.

Sedan var vi i Zurich och lekte papparazzi, shoppade, åt mat och fikade. Sedan skulle vi ju ta oss därifrån med bil, tänk att det aldrig går riktigt bra att ta sig därifrån, vi var på väg mot Italien, vi var på väg mot Frankrike, sedan träffade vi Samir o hans kollegor i en bilmack som guidade oss rätt i zurichdjungeln. Det tog oss typ 2 timmar att åka hem från zurich, haha.

Sedan hade ju vi match mitt i allt detta, den gick käpp rätt åt skogen, vi vann första set, sen tog det stopp, vi spelade apdåligt! Lite trist att mina vänner fick se den matchen, men men. Vi livade upp stämningen med ett underbart besök på stans bästa restaurang. Där blev det mycket mat. Ett sjukt roligt minne är när Mucki har beställt en efterätt som var menad för två personer. När den ENORMA glasskålen kommer in med detta BERG av glass så bara viker vi oss  av skratt, det går inte att beskriva hur stor den var, hahaha. Vi kämpade alla fyra öfr att tömma skålen, men det gick inte.

Igår morse skjutsade jag dom alla till flygplatsen igen eftersom dom skulle åka hem t Sverige. ååå vad jag önskar att jag hade kunnat åka med dom hem!! Vi fikade på starbucks innan det blev dags att säga farväl, usch vad jobbigt det var, tårarna sprutade som på lilleskutt! Jag grät verkligen hela vägen hem, allt kändes bara så förtvivlat jobbigt. Jag är fortfarande nere.. men jag kämpar för att ta mig upp igen.

Blir väldigt ensamt här så fort dom jag älskar åker härifrån igen. Igår var en sån dag när absolut inget kändes skoj. Detta sättet att leva kan kännas så meningslöst ibland, vad är poängen liksom? Mitt liv är ju hemma med Magnus.

MEN jag ska inte deppa för om endast 68 timmar så får jag krama om mina två helt fantastiska vänner Andrea o Maria!! Dom båda kommer hit på Fredag morgon o stannar till Måndag morgon, åååå så skoj det ska bli att ha dom här! Kan lova att det kommer bli sjukt mkt fnitter o tjatter om allt o inget, så kul!!

Ja för er som inte vet så är Tor min svåger, han är på semester och hälsar på mig, Marcus och en fotbollskille som spelar i bologna.

Så jag hann inte sörja så länge att Magnus åkte härifrån, vilket var bra. Tor kom med härlig positiv energi.

Det var verkligen suuuperroligt att ha honom här, vi pratade, skrattade, fikade, utforskade stan lite, åkte till en tysk by vid namn Gailingen. Där ska förmodligen Åsa och Tor med sönerna plus ev mamma, pappa o Kerstin bo då dom kommer hit i slutet på februari =)

Tor fick också se oss spela mot Voléro Zurich.  Han fick se ett riktigt tight set och två set då voléro dominerade. Dom var faktiskt galet bra! :S

Då Tor var här kom helt plötsligt våren tillbaka, 16 grader varmt o strålande solsken. Inte så ofta som man köper glass och går och äter den utomhus i November, iklädd endast en tröja o jeans, men det gjorde vi då han var här!! =)

Tor hann även med att fastna i tullen på väg från tyskland till schweiz, utan att ha pass med sig OCH ha handlat 4 flaskor vin, haha. Men en glad norsk som han är så lyckades han slingra sig ur den lilla snaran på ett smidigt sätt! =)

Det var 7 st härliga dagar då Magnus, min kära underbart snygga älskling, var här! Det är svårt att beskriva exakt hur det kändes då jag såg honom komma gåendes på flygplatsen.

Jag hade kört till flygplatsen för att hämta honom. Han skulle landa typ 9.30, från där jag bor tar det ca 30 min att åka t flygplatsen. Kl 7.30 satt jag i bilen, haha jag var liiiiite ivrig kan man säga!

Väl på flygplatsen vankade jag av och an, fjärilarna flaxade runt i min mage, var faktiskt riktigt nervös. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna vara nervös inför Magnus, men denna gången var jag nervös, det var så längesen jag träffat honom, kramat honom mm.

På zurich flygplats har dom som en stor glasvägg så man kan se in dit där de ankommande hämtar sina väskor, jag stod tryckt mot rutan som ett barn på julafton, för att se en skymt av honom. När jag väl såg honom så släppte allt, jag sprack upp i världens leende, jag började darra, kände hur glädjetårarna började komma. Han var så snygg, så obeskrivligt vacker, så perfekt! När han såg mig sprack även han upp i ett stort leende, hans himmelskt fina leende, det gjorde mig knäsvag.

När han sedan äntligen kom ut så slängde vi oss i varandras famn, kramades så hårt, så länge, jag grät (självklart), skakade av lycka! SOM jag hade väntat på den dagen!! Det var utan tvekan en av de lyckligaste stunderna i mitt liv! Jag känner mig så hel, så fullständig med honom! Han är mitt allt!

Sedan blev veckan suverän, vi hittade på massa skoj, gick långa promenader, åt gott, kramades mycket, bara njöt av att äntligen få vara nära varandra igen.

Efter vår match på söndagen(som var den sämsta matchen ever, så dåligt lag vi mötte o vi var också dåliga. Men jag kunde ärligt talat inte ha brytt mig mindre om det just då) så åkte vi på en roadtrip till Marcus i Italien. Vi tre gjorde Milano under en dag, strosade, åt gott och MYCKET, fikade ännu mer, sen blev det lite mysfest hemma hos marcus på kvällen. En riktigt bra dag hos vår käre vän! Sen åkte vi tillbaka "hem"dagen efter, det blev en fantastiskt fin resa, alperna visade upp sig från sin bästa sida, helt otroligt vad vackert det är där!! Man blir alldeles stum.

Ja, så i Onsdags då så åkte han hem till Sverige igen. tillbaka på flygplatsen igen, återigen tårar, MÅNGA tårar, men denna gång var det enbart sorgsna tårar! Kändes så fel att han åkte, vi hade dte så bra. Vi är menade att vara tillsammans, inte ha ett halvt europa emellan oss. :(

Men jag är glad att han var här en hel vecka och vi hann verkligen umgås och vara lyckliga över att vara varandra nära igen!

Om endast 40 timmar så är jag i min älskade Magnus famn, SOM jag har längtat efter det ögonblicket!!

Morgondagen kommer bara bli en lång väntan på att den ska ta slut så att jag får gå o sova, så att jag kan vakna upp o bege mig till flygplatsen. Men å andra sidan, man ska ju faktiskt fånga varje dag, så jag ska nog hitta på nåt som förgyller morgondagen också, har faktiskt en hel del ärenden att stå i och det är bra för då går dagen fortare =)

Annars händer det inte så mycket nytt här, vi åkte till Geneve i Lördags för match, vi spelade dåligt, vann ändå med 3-1, puh. Man börjar komma in i höstlunken nu, även om värdet fortfarande är vackert o gör en glad, inte alls nåt höstrusk ännu, hoppas det håller i sig.

Jag lär mig fler o fler tyska ord o fraser... men vad spelar det för roll då folket här ändå pratar schweiztyska, jag förstår ju inte vad dom svarar!..

Jag har kommit fram till att Schweiztyskan låter precis som alvernas språk i sagan om ringen.

Har precis varit på massage hos Kevin, så nu känner jag mig som en geléklump, hoppas kroppen taggar upp sig lagom till träningsstart.

Nu blir det mat o vila!

Nu har mamma o pappa åkt hem, känns trist. Samtidigt så känns det som att jag fått lite extra energi av att ha dom här, det var riktigt härliga dagar vi hade tillsammans! Vi hann med 2 matcher, en tripp till zurich med shopping, fika, seeithseeing o mat. Vi hann med att göra Schaffhuse, vädret var fantastiskt de sista dagarna vilket ju inte gör denna stad mindre trevlig. Vi hann även med att bara vara, hänga, prata, bara njuta av att ha varandra nära. Tycker så mycket om er mammsen o pappsen, ni är bäst, älskar er för alltid!

Här kommer några bilder från dessa dagar samt lite bilder från min senaste promenad (som var bland de bästa promenaderna jag gjort, otroligt vackert väer o fantastiska vyer!)

Mitt humör har varit botten idag bl a pga den där sopsorteringen. MEN nu då det är gjort så sitter jag här med ett stort leende på läpparna, om endast 4 timmar så får jag krama mina underbara föräldrar! Jag ska hämta dom på flygplatsen idag efter träningen.

Tänk att i helgen då vi har två matcher så kommer mina päron sitta på läktaren, vilken lycka!!!!!!!!!

Sen ska vi bara umgås, prata, strosa runt i stan, åka t Zurich mm. SOM jag har längtat efter dom och idag kommer dom äntligen!!

LYCKA!!!!!!!!!!!

Jag har varit på sjukt dåligt humör idag, eller det började då jag o Lina skulle åka iväg o kasta massa sopor. Det är ett jäkla meck här med soporna, man måste ha kompost (vilket är jättebra, säger jag inget om), de vanliga soporna måste man ha i speciella sopsäckar, dessa säckar är dyra (som att allt annat i detta landet), dessutom så måste man ha speciella klistermärken på soppåsen, har man inte det klistermärket så tar inte sopgubbarna påsen, dessa klistermärken är svindyra.

Alla andra sorters sopor ska slängas i conteinrar, enkelt kanske du tänker nu? Men nej! Det är inte enkelt här, nej här har man ställt ut alla conteinrar på lite olika ställen i stan, sedan har man en karta i varje hushåll där det står var man ska slänga vad. Så på ett ställe kunde man slänga glas och konservburkar. Kartonger o papp ska slängas på ett Heeeeelt annat ställe, när vi väl kommer dit till kartongconteinerplatsen så står det att man bara kan slänga kartonger mellan kl 12-14, samt 17 o 18...what!? Det slutade med att jag lackade o ställde påsarna brevid glasconteinrarna o sa högt att: "har man ett värdelöst system så får dom skylla sig själva!"

Att sopsortera här är alltså lite som orientering, förutom kompassen... men jag int bitter! ;)

Jag tycker det är JÄTTEbra att man är så noga med sopor, att man ska sortera mm, superbra för miljön! Verkligen! MEN jag undrar varför man inte kan hitta ett enkelt sätt att göra det på? När det är såhär klurigt o tidskrävande att slänga sopor så blir ju resultatet att folk skiter i det eller slarvar.

Detta är ett motto som jag uppfunnit. Mössor är en passion, det är det bästa med att det faktiskt blir kallt på hösten/vintern, då får man ta på sig mössa, och man kan välja mössa efetr humör liksom. Så varje år köper jag minst en mössa.

Idag har vi haft en ledig dag, fantastiskt vad jag älskar dessa lediga dagar här!! =)

Idag stod shopping i Singen med Lina o grit på schemat. Vi var bl a i en fantastiskt bra sportaffär där dom hade utförsäljning på typ alla surfmärken, wieee!! Så det blev lite t-shirtar o självklart en mössa!! Resultatet visas här nedan, en typisk Lenamössa om jag får säga det själv! =)

En sväng till HM blev det också och så självklart FIKA! =)

Sedan åkte vi till en stor mataffär o storhandlade inför veckan, man äte rju som en häst här pga all träning, hihi.

När vi kom hem så kände vi att det hade vart gött att åka till "vårt" spa för lite bastu o kallbad, så så blev det! Ganska lustigt vad man kan vara med om där med tanke på att det är ett naken-spa, idag t ex så vandrade massa av våra sponsorer runt där helt näck, eftersom dom är våra sponsorer så måste vi ju prata med dom, det känns allt lite obekvämt att stå o prata med en sponsor då denne e spritt språngande näck och man själv också(försöker alltid skyla mig lite med en handduk, även fast man egentligen inte får). Det värsta var i en av bastuarna, då jag, Lina o Grit ligger på rad, då kommer en av våra huvudsponsorer in o lägger sig brevid mig, där ligger vi alla helt nakna o pratar om matchen sist mm, haha otroligt lustig situation! =)

Förra veckan så fick jag veta att jag återigen har extrem järnbrist. Jag vet ej enheten, men man ska ha över 30, jag har 4! :S

Så jag o läkaren pratade om detta, jag förklarade att jag har ätit järn i flera år men att jag aldrig riktigt får upp halten. Läkaren menar att min kropp inte riktigt kan producera järn på egen hand. Så hon tyckte det var viktigt att få upp det fort, därför skulle jag idag göra en järninfusion! Jag trodde nog inte riktigt att jag skulle känna någon skillnad. OJ vad jag hade fel!! Shit, det var en extremt konstig känsla, när jag gick så kändes det som jag svävade, det kändes som att ögonen öppnades, såg allt mycket klarare, kunde fokusera mycket mer på saker. Framförallt så känner jag mig sååå sjukt pigg! Hur ska jag kunna somna inatt?? Värsta kicken! Tydligen så fick jag en väldigt stor dos, så hon sa att jag BÖR känna skillnad. Ja det vill jag lova att jag gör!! haha

Om två veckor ska jag få en lika stor dos igen.

En ganska rolig bild som kan symbolisera skillnaden mellan livet utan järn, och livet med järn! hihi