Universiaden :)
Ja så rullade vi då äntligen in med tåget på Belgrads tågstation. där möttes vi av 2 stycken attachéer + ett antal poliser. Vi leddes till bussen som skulle ta oss till universiaden-byn. Vi fick poliseskort genom hela staden, alla bilar på vägarna fick snällt flytta sig då vi kom åkandes i vår buss, en ganska cool känsla faktiskt.
Ja så kom vi till byn, nybyggda höghus som var till för alla oss aktiva. Runt hela byn var det stängsel och poliser, för att komma in och ut behövde vi våra "passérkort" (vår hud som vi kom att kalla den, eftersom den var tvungen att vara en del av oss under hela vistelsen, det var nästan så att vi skulle duscha med den och sova med den, hihi). Varje gång man gick in i byn var man också tvungen att gå igenom en säkerhetskontroll, precis som på flygplatser.
Vi fick till slut våra rum, jag bodde med Anna R, Maria (Mandersson) och Aida.
Dt var mycket intryck första dagen sådär, vi fick ganska mycket uppmärksamhet vart vi än gick, många tyckte tydligen att vi var exotiska på nåt sätt, ha ha. Vägen till matsalen och inne i matsalen var en enda lång flörtpromenad. Alla glodde på alla och visslade mm. Helt sjukt! Bara att äta i denna gigantiska matsal med tusentals andra atleter var något utöver det normala kan man säga, sen att det dunkade ut hetsig musik i högtalare för att få folk att äta fortare gjorde ju inte upplevelsen mindre speciell. Ja den där matsalen har man blandade känslor ifrån, ett härligt minne, en härlig känsla att få äran att sitta där som ett svenskt volleybollandslag och äta mat med andra stora duktiga atleter från hela världen. Samtidigt får man nästan magsår bara man tänker på stämningen därinne, stressad skolmatsal liksom. ha ha.
Innan spelet drog igång så var det dags för flaggceremoni i byn vilket innebar att man som nation gick på röda mattan fram till en samligsplats, där spelades lite musik, det hölls lite tal och så hissades ens flagga upp. Det var en mäktig och härlig känsla att se svenska flaggan hissas och veta att vi ska representera Sverige i denna stora turnering. När vi gick tillbaka tilt vårt boende så spelades det musik och vi kunde inte låta bli att börja dansa loss där på röda mattan, det blev en succé, eller ja...vi ahde skoj i alla fall!
Om man nu då tyckte att flaggceremonin var häftig ska man ju inte ens prata om själva invigningen, WOW! Vi(den svenska truppen) samlades utanför vårt hus, vi var såklart helt gul och blåkklädda, alla nationer tågade till arenan där invigningen skulle ske. Alla nationer hade låtar som de sjöng. vi tänkte att vi måste ju också ha en låt, en typisk svensk låt att sjunga... det blev Främling! Så där gick vi i stan och skrålade till främlng medan folk stod längs vägen och skrek och hejade på oss, alla barn ville ha våra flaggor som vi bar på. Inne i arenan var det en fantastisk hårresande stämning, så mäktigt! 10000-tals människor i en arena där alla skriker och sjunger och dansar. Ja det går inte att beskriva allt detta, det var bara en helt fantastisk upplevelse! ett minne för livet!
Dags för turering; Vi hade ju en väldigt väldigt tuff grupp; Rysslan, Japan och Thailand.. En tuff uppgift men ack sååå rolig!
Så vi började med att möta Japan, jag vet inte vad jag ska använda öfr ord för att beskriva detta helcoola lag.. det gick så snabbt och det var så perfekt! Det är verkligen ett privilegium att ha fått möta ett lag som detta i sin karriär. Och bra spelade vi, vi hängde ju med, vi var där! Men skillnaden mellan oss och dessa stora nationer är att dom har en växel till och dom missar inte.
Från detta snabba spel gick vi sedan till Rysslands spel som var hööööögt och stooooort, även här spelade vi fantastiskt bra!
Mot Thailand ledde vi bl a 9-5 i femte set...men vi förlorade matchen, usch detta känns fortfarande bittert. :(
Sen blev det B-slutspel där vi mötte Turkiet, även här spelade vi 5 setare och vi skulle ha vunnit denna match, men med för många egna misstag när det gäller som mest gör att vi förlorar. Så blev det dags att möta Slovenien, detta unga lag som vi hade matchat mot i slovenien. Vi vann första set mot dom....sen tog det stopp...jag lämnar det där, jag blir för irriterad när jag tänker på det.
MEN vi fick i alla fall sluta denna turnering med en vinst! Mot Mongoliet! :)
Sammantaget så kan man säga att det finns STOR potential i det svenska damlandslaget. Vi spelade ofta en otroligt bra volleyboll, vi var med mot de stora lagen! Personligen gick det väldigt bra, jag utvecklades mycket genom att möta sådana lag som vi mötte. Det är en häftig känsla att utvecklas även nu på äldre dagar! ;)
Denna resa, denna sommaren 2009 med landslaget var den bästa landslagsperioden jag har varit med om! Vilket underbar gäng, vilka härliga tjejer, vilken stämning! och vilken volleyboll vi kan spela!
Ja så kom vi till byn, nybyggda höghus som var till för alla oss aktiva. Runt hela byn var det stängsel och poliser, för att komma in och ut behövde vi våra "passérkort" (vår hud som vi kom att kalla den, eftersom den var tvungen att vara en del av oss under hela vistelsen, det var nästan så att vi skulle duscha med den och sova med den, hihi). Varje gång man gick in i byn var man också tvungen att gå igenom en säkerhetskontroll, precis som på flygplatser.
Vi fick till slut våra rum, jag bodde med Anna R, Maria (Mandersson) och Aida.
Dt var mycket intryck första dagen sådär, vi fick ganska mycket uppmärksamhet vart vi än gick, många tyckte tydligen att vi var exotiska på nåt sätt, ha ha. Vägen till matsalen och inne i matsalen var en enda lång flörtpromenad. Alla glodde på alla och visslade mm. Helt sjukt! Bara att äta i denna gigantiska matsal med tusentals andra atleter var något utöver det normala kan man säga, sen att det dunkade ut hetsig musik i högtalare för att få folk att äta fortare gjorde ju inte upplevelsen mindre speciell. Ja den där matsalen har man blandade känslor ifrån, ett härligt minne, en härlig känsla att få äran att sitta där som ett svenskt volleybollandslag och äta mat med andra stora duktiga atleter från hela världen. Samtidigt får man nästan magsår bara man tänker på stämningen därinne, stressad skolmatsal liksom. ha ha.
Innan spelet drog igång så var det dags för flaggceremoni i byn vilket innebar att man som nation gick på röda mattan fram till en samligsplats, där spelades lite musik, det hölls lite tal och så hissades ens flagga upp. Det var en mäktig och härlig känsla att se svenska flaggan hissas och veta att vi ska representera Sverige i denna stora turnering. När vi gick tillbaka tilt vårt boende så spelades det musik och vi kunde inte låta bli att börja dansa loss där på röda mattan, det blev en succé, eller ja...vi ahde skoj i alla fall!
Om man nu då tyckte att flaggceremonin var häftig ska man ju inte ens prata om själva invigningen, WOW! Vi(den svenska truppen) samlades utanför vårt hus, vi var såklart helt gul och blåkklädda, alla nationer tågade till arenan där invigningen skulle ske. Alla nationer hade låtar som de sjöng. vi tänkte att vi måste ju också ha en låt, en typisk svensk låt att sjunga... det blev Främling! Så där gick vi i stan och skrålade till främlng medan folk stod längs vägen och skrek och hejade på oss, alla barn ville ha våra flaggor som vi bar på. Inne i arenan var det en fantastisk hårresande stämning, så mäktigt! 10000-tals människor i en arena där alla skriker och sjunger och dansar. Ja det går inte att beskriva allt detta, det var bara en helt fantastisk upplevelse! ett minne för livet!
Dags för turering; Vi hade ju en väldigt väldigt tuff grupp; Rysslan, Japan och Thailand.. En tuff uppgift men ack sååå rolig!
Så vi började med att möta Japan, jag vet inte vad jag ska använda öfr ord för att beskriva detta helcoola lag.. det gick så snabbt och det var så perfekt! Det är verkligen ett privilegium att ha fått möta ett lag som detta i sin karriär. Och bra spelade vi, vi hängde ju med, vi var där! Men skillnaden mellan oss och dessa stora nationer är att dom har en växel till och dom missar inte.
Från detta snabba spel gick vi sedan till Rysslands spel som var hööööögt och stooooort, även här spelade vi fantastiskt bra!
Mot Thailand ledde vi bl a 9-5 i femte set...men vi förlorade matchen, usch detta känns fortfarande bittert. :(
Sen blev det B-slutspel där vi mötte Turkiet, även här spelade vi 5 setare och vi skulle ha vunnit denna match, men med för många egna misstag när det gäller som mest gör att vi förlorar. Så blev det dags att möta Slovenien, detta unga lag som vi hade matchat mot i slovenien. Vi vann första set mot dom....sen tog det stopp...jag lämnar det där, jag blir för irriterad när jag tänker på det.
MEN vi fick i alla fall sluta denna turnering med en vinst! Mot Mongoliet! :)
Sammantaget så kan man säga att det finns STOR potential i det svenska damlandslaget. Vi spelade ofta en otroligt bra volleyboll, vi var med mot de stora lagen! Personligen gick det väldigt bra, jag utvecklades mycket genom att möta sådana lag som vi mötte. Det är en häftig känsla att utvecklas även nu på äldre dagar! ;)
Denna resa, denna sommaren 2009 med landslaget var den bästa landslagsperioden jag har varit med om! Vilket underbar gäng, vilka härliga tjejer, vilken stämning! och vilken volleyboll vi kan spela!
Kommentarer
Trackback
