Bollen är rund

Jaha då har man en tand mindre då, skönt! Men det var ju inte särskilt skoj att ta ut den, först den där obehagliga bedövningssprutan som Uffe valde att använda 3 ggr! Sedan var ju inte ljudet särskilt trevligt då han drog loss tanden, fast jag måste säga att det inte gjorde det minsta ont och det gick fort så jag e nöjd!

Innan denna händelsen så var jag på nya jobbet, det gick fint, kan nog bli ett spännande, utmanande och lärorikt jobb.
Idag var jag också på jobbet i några timmar sedan var det dags att åka till flygplatsen och hämta upp min älskling som kom inflygande från Stockholm. Ikväll blir det god middag med vin! Mums!

Det uttrycket hörde jag och Andrea då vi tittade på So you think you can dance igår kväll, fan- freakin- tastic! Det tyckte vi var ett roligt uttryck som säkert kommer användas lite då och då under denna säsong.
Om ca en halvtimme bär det av till jobbet, första dagen idag och visst är jag lite nervös... alltid lite pirrigt när något nytt väntar. Men fjärilarna i magen beror nog också på att jag efter jobbet ska åka direkt till Ulf och dra ut en visdomstand. Jag är banne mig skiträdd! Ahhhhh! Tur att jag har Andrea med mig som kommer hålla mig i handen under hela sessionen! Men tanden måste ut och för att citera yrrol; "det gör för ooont!". Och dessutom så får den tanden verkligen inte plats i min mun, det är trångt som det är ändå.
Wish me luck!

Vid lunchtid mötte jag goa Andrea i stan, vi provade ut lite skor på intersport och sen blev det ett och annat besök i den andra klädbutikerna. Vi hittade bl a ett par mössor som var riktigt fräsiga! Eller vad säger du Marcus?... haha. Om ni andra blir nyfikna och vill se oss i dom mössorna så får ni tjata på andrea att hon ska lägga upp bilden på hennes blogg.
Jag är så lycklig att Andrea bor här nere nu, det är så underbart att alltid ha henne nära. Vi satt och fikade idag och insåg att att vi alltid alltid har något att prata om. Vi glömmer alltid bort tiden för att vi babblar så mycket, och vi pratar verkligen om så mycket olika saker, både viktiga och mindre viktiga saker, men vi har alltid lika skoj när vi umgås!
Jag är glad att hon är nära nu!

Nu till helgen bär det av till Stockholm! Jag brukar alltid längta hem till familjen men inte så mycket till själva staden, men denna gång ser jag väldigt mycket fram emot att hänga lite i Stockholm. Strosa runt i gamla stan, fika med familjen på nåt mysigt café, gå runt nere vid skeppsholmen, insupa den stressade atmosfären, se mycket folk.
Ska bli så härligt att komma hem och träffa mina kära föräldrar, Kerstin, Åsa och Tor och så självklart mina underbara små pärlor, mina systersöner! Ååå vad jag saknar dom, att få krama dom och leka med dom.
Här nedan är dom små ljuvelerna dock är dessa bilder gamla så pojkarna är större nu. Puss på er älsklingar!

vaknade kl 10, kände mig trött och ville helst somna om... men när jag drar upp persiennerna möts jag av strålande solsken och en termometer som pekar på 25 grader. Ohooooooo!! Sommar! Jag blev genast pigg och gick upp för att äta frukost. Sedan träffade jag Sara på expressohouse där vi köpte en iste och en frappino, sedan satte vi oss i parken, sååå ljuvligt med sol och värme, det stämmer ju som jag har sagt; att September är en sommarmånad och jag är ett sommarbarn! Så det så Andrea och Marcus. ;)

Eftersom det är Måndag idag....eller nä....klockan har visst passerat tolvslaget så jag börjar om...... eftersom det var Måndag igår så innebar det träning i Nyhem. :)
Och när det är träning i Nyhem så innebär det cykel över bron, problemet denna måndag var att dom renoverar bron. Vi (jag Magda och Andrea) cyklade mot bron och såg en massa bommar o grejer, dessutom en skylt med texten "bron tillfälligt avstängd", men våghalsiga som vi är så trotsade vi denna skylt och tog bron i alla fall. Det som ska tilläggas är kanske att vi använde en kille som testperson (utan hans vetskap om detta), han gick över bron före oss så vi sa det att om inte han trillar ner så är det nog lugnt. Och det gick fint, alla överlevde och ingen behövde drutta i och bli blöt. Fast blöta var vi ändå, för det regnade, ett sådant där konstigt skånskt regn där vattnet tycks komma från alla håll förutom uppifrån.
Träningen var lite seg, i alla fall för oss liberos som inte hade så mycket att göra.
På vägen hem då vi cyklar så slänger Andrea (som har bott i Stockholm i 3 år) ur sig; "stackars Sara som ska GÅ hem hela den här långa vägen!!". Det tar kanske en kvart för sara att gå hem ifrån nyhem. haha Andrea har redan glömt hur det var att träna och bo i stockholm. Hade man en pendlingstid på en halvtimme till något så var det riktig lyx.

Nu har jag haft en dag av papperssortering, kanske inte det roligaste man kan syssla med men ack så viktigt det var just nu!
Så jag satt och funderade på hur jag skulle komma ihåg allt annat jag också måste göra, alla telefonsamtal jag måste ringa, alla papper jag msåte posta till olika ställen, alla räkningar som måste betalas... Då tog jag steget och gjorde en Andrea! Dvs jag skrev upp allt jag måste ta tag i på post it-lappar och allteftersom jag har gjort saker idag så har jag kunnat slänga lapparna. Vilken känsla det är nu när det bara sitter en lapp kvar, då känner man sig nöjd. Andrea jag förstår nu hur det känns att kunna slänga en lapp, nästan en liten kick! ha ha hur tråkig är man då på en skala när man får en kick av att kunna slänga en lapp. ja ja det kanske är lite töntigt men so what! det funkade ju! :)

För två veckor sedan hade vi den årliga släktträffen med Magnus pappas släkt. Oftast när man säger till folk att man ska på släktträff så rynkar alla på näsan och säger typ: "oj..segt..hoppas ni får det hyffsat trevligt..".
Grejen är att med denna underbara släkt så blir det så otroligt roligt och mysigt, detta är en släktträff som man kan längta efter under året! Vi brukar vara ca 30 pers, vuxna och barn i alla storlekar. Vi har de senaste åren varit vid skagern, på Daniel och Monicas(Magnus bror o svägerska) sommarställe.

Denna släkten är en aktiv släkt, det som många helst vill göra under denna helg är att spela volleyboll. :) Så varje år sätter vi upp nät, delar in oss i olika lag och spelar i flera timmar, det är så roligt att så många är med och bra spel blir det också, det är häftigt tycker jag. Och så med jämna mellanrum så fikar vi, fikat som bjuds är inte dåligt, det är så mycket olika bullar och kakor så man går runt och är sockerhög hela dagen.
Det är lite roligt det här med volleybollen för det har ju som sagt blivit tradition att vi gör det varje år, och var vi än har haft släktträffen så får vi upp nätet på det ena sättet eller det andra. Jag har lyckats med lite knäppa saker under dessa volleybollsessioner, bl a så lyckades jag på min allra första släkträff att slänga mig ner i ett dike med massa brännässlor, det var inte så skönt men de flesta tyckte det var hysteriskt roligt att jag aldrig hade brännt mig på brännässlor innan denna gång, jag fick lite av en 08-stämpel då.
Sedan var det ett år när vi prompt skulle ta oss in på ett badområde för att komma åt en volleybollplan som fanns där. För att komma dit kom Magnus och Daniel på den briljanta idén att vi skulle klättra över ett taggtrådsstaket... jag valde att ramla när jag var högst upp och skrapade upp armarna på taggtråden...återigen många skratt medans jag inte tyckte det var fullt lika skoj... fast nu i efterhand är det sjukt kul när jag tänker på det.

Vi har också alltid knytkalas med mat, så alla har tagit med olika saker och det blir alltid lika underbart god mat, så sitter vi ute i naturen och äter och pratar länge, är det dåligt väder så sitter vi inne i en liten gäststuga och äter och pratar o skrattar därinne istället.
Vissa år har vi arrangerat femkamp, då hittar vi på olika grenar och det slutar alltid med en massa skratt och en massa fusk från vissa...
Vi har också några kantarellplockarfantaster i släkten som ger sig ut på långa vandringar i skogen efter svamp. I år var det jackpot för dom, skogen kryllade tydligen av svamp.


Sedan på kvällen blir det nästan alltid bastu och bad, det är faktikst helt ok att sitta där i värmen med en kall öl i handen och blicka ut över skagern och se solnedgången.
Sammantaget så är denna helg i augusti varje år en riktig höjdare som man inte vill missa!

Jaha då var man igång igen då, inne i rullningen med bollträning varje dag, fyspass och styrkepass, en massa träningsvärk, en masssa känslor. Ja allt som hör till en säsong.
I år har mer än halva laget från förra säsongen försvunnit från laget, tråkigt på ett sätt men å andra sidan så kommer det ju andra stjärnor in i laget. Bl a så har ju "min" ljuvliga pärla Andrea flyttat ner hit för spel med oss i Ängelholm. Och vad som är ännu bättre är att hon bor i samma huslänga som jag o Magnus. Förstå hur mycket vi kan umgås!! Bara det gör ju att denna säsong kommer bli fantastisk. :)
Vi har nu tränat i en vecka, vi är inte så många ännu men fr o m nästa vecka så kommer det droppa in lite fler folk, jag tror det kan bli ett riktigt bra gäng!
Det som är skönt är att man inte känner sig så lost volleybollmässigt denna gång som man brukar göra vid säsongsuppstart, detta p g a att vi ju var borta en hel månad med landslaget i somras och då blev det ju en del pass kan man säga. Ganska skönt att känna att man börjar träna på en högre nivå redan från början, en lite ovan känsla.

Nyss var vi i laget ute "på stan" och tog en öl, det blev Torstens. Det jag ska skriva härnäst är det lite stockholmsvarning på...men ibland blir jag ju lite full i skratt av att det är så litet här i Ängelholm, man ser liksom samma folk ganska ofta, det finns inte så många ställen att gå till så man blir typ stammis vart man än går. Men för att rädda mitt eget skinn så är det ju nåt visst med detta också, det blir mer gemytligt, mer personligt.
Nu ska jag surfa lite sen blir det sängen för lilla Lena, för imorrn bitti är det dags för ett gympass och sedan ett volleypass på eftermiddagen.

Har inte sommaren -09 varit helt underbar så säg! Vilka fantastiska veckor det blev efter att vi kom hem från Universiaden, och jag som var rädd att det skulle kännas som att sommaren liksom var slut när vi kom hem.
Jag hann med massor av skojsiga saker! För det första så fick jag massor av tid för att umgås med Magnus. Hans beachvolley gjorde att det blev många härliga helger på sveriges stränder, inte helt fel.

En helg gjorde jag, Magnus och Max en weekendresa till Öland där vi bodde hos familjen Thylander, mycket trevligt, det blev mycket skratt under denna resa, men också även en hel del frustration.
Jag var också i Båstad under Båstadveckan och såg Magnus, Marcus, Peter och Kalle i en uppvisningsmatch. Sedan fick vi alla vara med på banketten på kvällen för alla b-kändisar, en mycket rolig fest med mycket underligt roligt folk, och en sång gick varm den kvällen; "jag sa jag sa jag sa det är FEST på peppes bodega....." samt "shoecheck shoecheck" osv.

Magnus bror med familj kom ner hit till oss några dagar och då hann det bland mycket annat bli cykelutflykter. Även mamma, pappa och Kerstin kom ner hit till oss för semster på västkusten, det var sååå härligt att ha dom här nere och få rå om dom. Jag saknar verkligen närheten till familjen!!
Det årliga Beach-SM hanns också med, M & M spelade jättebra i gruppspelet men i åttondelen tog det stopp då de mötte danskarna. I Falkenberg hanns det med två utgångar, en på fredagen och en på lördagen, vi skippade banketten i år, ett klokt val må jag säga för hade vi inte skippat den så hade vi aldrig fått leka tarzan och Jane, och vi hade nog inte heller sett våra kära manliga vänner göra fys mitt på gatan (innehållande kullerbyttor, ljushopp etc), dessutom hade nog inte Kalle fått för sig att hoppa rakt in i en buske... spännande kväll.
Ja sen var det ju tourfinalen i Halmstad som vi var o tittade på, och i samband med den blev det ju också fest och så massor av solfrosseri på stranden.
Det har helt enkelt varit en fantastiskt härlig och händelserik sommar som jag med värme kommer tänka tillbaka på nu under höstens kalla dagar! Jag har umgåtts med härliga glada och goa människor! Jag ler bara jag tänker på allt gött folk! Här nere kommer lite bilder på alla goa människor jag har umgåtts med
.

Ja så rullade vi då äntligen in med tåget på Belgrads tågstation. där möttes vi av 2 stycken attachéer + ett antal poliser. Vi leddes till bussen som skulle ta oss till universiaden-byn. Vi fick poliseskort genom hela staden, alla bilar på vägarna fick snällt flytta sig då vi kom åkandes i vår buss, en ganska cool känsla faktiskt.

Ja så kom vi till byn, nybyggda höghus som var till för alla oss aktiva. Runt hela byn var det stängsel och poliser, för att komma in och ut behövde vi våra "passérkort" (vår hud som vi kom att kalla den, eftersom den var tvungen att vara en del av oss under hela vistelsen, det var nästan så att vi skulle duscha med den och sova med den, hihi). Varje gång man gick in i byn var man också tvungen att gå igenom en säkerhetskontroll, precis som på flygplatser.


Vi fick till slut våra rum, jag bodde med Anna R, Maria (Mandersson) och Aida.

Dt var mycket intryck första dagen sådär, vi fick ganska mycket uppmärksamhet vart vi än gick, många tyckte tydligen att vi var exotiska på nåt sätt, ha ha. Vägen till matsalen och inne i matsalen var en enda lång flörtpromenad. Alla glodde på alla och visslade mm. Helt sjukt! Bara att äta i denna gigantiska matsal med tusentals andra atleter var något utöver det normala kan man säga, sen att det dunkade ut hetsig musik i högtalare för att få folk att äta fortare gjorde ju inte upplevelsen mindre speciell. Ja den där matsalen har man blandade känslor ifrån, ett härligt minne, en härlig känsla att få äran att sitta där som ett svenskt volleybollandslag och äta mat med andra stora duktiga atleter från hela världen. Samtidigt får man nästan magsår bara man tänker på stämningen därinne, stressad skolmatsal liksom. ha ha.


Innan spelet drog igång så var det dags för flaggceremoni i byn vilket innebar att man som nation gick på röda mattan fram till en samligsplats, där spelades lite musik, det hölls lite tal och så hissades ens flagga upp. Det var en mäktig och härlig känsla att se svenska flaggan hissas och veta att vi ska representera Sverige i denna stora turnering. När vi gick tillbaka tilt vårt boende så spelades det musik och vi kunde inte låta bli att börja dansa loss där på röda mattan, det blev en succé, eller ja...vi ahde skoj i alla fall!
Om man nu då tyckte att flaggceremonin var häftig ska man ju inte ens prata om själva invigningen, WOW! Vi(den svenska truppen) samlades utanför vårt hus, vi var såklart helt gul och blåkklädda, alla nationer tågade till arenan där invigningen skulle ske. Alla nationer hade låtar som de sjöng. vi tänkte att vi måste ju också ha en låt, en typisk svensk låt att sjunga... det blev Främling! Så där gick vi i stan och skrålade till främlng medan folk stod längs vägen och skrek och hejade på oss, alla barn ville ha våra flaggor som vi bar på. Inne i arenan var det en fantastisk hårresande stämning, så mäktigt! 10000-tals människor i en arena där alla skriker och sjunger och dansar. Ja det går inte att beskriva allt detta, det var bara en helt fantastisk upplevelse! ett minne för livet!
Dags för turering; Vi hade ju en väldigt väldigt tuff grupp; Rysslan, Japan och Thailand.. En tuff uppgift men ack sååå rolig!
Så vi började med att möta Japan, jag vet inte vad jag ska använda öfr ord för att beskriva detta helcoola lag.. det gick så snabbt och det var så perfekt! Det är verkligen ett privilegium att ha fått möta ett lag som detta i sin karriär. Och bra spelade vi, vi hängde ju med, vi var där! Men skillnaden mellan oss och dessa stora nationer är att dom har en växel till och dom missar inte.
Från detta snabba spel gick vi sedan till Rysslands spel som var hööööögt och stooooort, även här spelade vi fantastiskt bra!
Mot Thailand ledde vi bl a 9-5 i femte set...men vi förlorade matchen, usch detta känns fortfarande bittert. :(
Sen blev det B-slutspel där vi mötte Turkiet, även här spelade vi 5 setare och vi skulle ha vunnit denna match, men med för många egna misstag när det gäller som mest gör att vi förlorar. Så blev det dags att möta Slovenien, detta unga lag som vi hade matchat mot i slovenien. Vi vann första set mot dom....sen tog det stopp...jag lämnar det där, jag blir för irriterad när jag tänker på det.
MEN vi fick i alla fall sluta denna turnering med en vinst! Mot Mongoliet! :)
Sammantaget så kan man säga att det finns STOR potential i det svenska damlandslaget. Vi spelade ofta en otroligt bra volleyboll, vi var med mot de stora lagen! Personligen gick det väldigt bra, jag utvecklades mycket genom att möta sådana lag som vi mötte. Det är en häftig känsla att utvecklas även nu på äldre dagar! ;)
Denna resa, denna sommaren 2009 med landslaget var den bästa landslagsperioden jag har varit med om! Vilket underbar gäng, vilka härliga tjejer, vilken stämning! och vilken volleyboll vi kan spela!

Ja det är, som vanligt, längesen jag skrev här på bloggen. Jag är fantastiskt dålig på att uppdatera. Det rä synd att jag är så dålig på att uppdatera, för det finns ju verkligen saker att skriva om.
I somras åkte vi jut ex  till Universiaden med landslaget, Wow jag säger bara WOW!!! Aldrig någonsin har jag varit med om något så häftigt som detta. Det var precis som att delta i ett OS. Men... jag måste ju börja berätta från början av vår resa, vi började ju med träningsläger i Danmark men det har jag ju redan skrivit om tidigare. Efter Danmark åkte vi till Polen för träningsläger och matchning mot deras universiadenlag. Det var ett läger på 9 dagar. Med tanke på förra årets upplevelser i Polen så blev vi alla mycket lättade över årets standard på både boende och mat, man kan säga att det var polsk "top noch".

För min del var det verkligen extra fullpott med tanke på vilken rumskamrat jag blev tilldelad (av misstag); ANDREA! Gissa om vi hade många skrattattacker i vårt rum, he he.
 
Volleybollmässigt var det en bergochdalbana, det var många tårar, mycket frustration, mycket skratt, mycket av allt liksom, och så ett och annat felfärgat hår, haha.


Vi hann med en och anna gofry också, det är ju viktigt när man är i polen. Sedan var det midsommar under vår tid i Polen så då blev det lite firande av den genom att vi klädde upp oss, åt jordgubbstårta och senare gick ut och tog en öl.
 

Det blev några besök till den lokala marknaden också för inköp av färska jordgubbar för en billig penning.
Ja vad gjorde vi mer i Polen... ja vi tvättade ett antal gånger, vi fikade, och så självklart så bodde vi ju i stort sett i hallen.

Från Polen åkte vi sedan vidare mot Slovenien, vi skulle flyga dit med mellanlandning i Munchen. Resan höll på att få ett abrupt stopp redan på Gdansk flygplats där Beata upptäckte att våra biljetter gällde typ 20 Juli, alltså en hel månad senare än planerat...men klippan Beata fixade till det med lite arga och kloka polska ord och vi kunde åka vidare på vår turné genom Europa.

I Slovenien blev vi väldigt väl omhändertagna av Sloveniens tränare. Vi bodde på ett hostel i Ljubliana. Vi slängde oss direkt in i träningshallen och började matcha mot sloveniens universiadenlag, med blandade resultat...
Vi fick också äran att matcha mot Sloveniens A-lag (som VM-kvalade), dom var bra och vi spelade betydligt bättre mot dom än vad vi gjorde mot b-laget...det stämmer det där att man höjer sig när motståndet är bättre. :)
Ja i Ljubliana hann vi även med sightseeing i stan, den staden ska jag absolut åka tillbaka till någon gång, en otroligt vacker stad. Vi var även iväg till Europas största grotta, det var mäktigt.


Sen var det då dags för tågresan till Belgrad och UNIVERSIADEN. Tågresan blev någonstans runt 10 timmar lång tror jag, men så mycket förväntningar man hade och så mycket man såg fram emot denna upplevelse så gick dom 10 timmarna fort
.

Jag har precis fått hård kritik av Marcus Nilsson för min blogg, han tycker jag är väldigt dålig på att uppdatera den. Och han har ju faktiskt rätt i det, jag är ju rent ut sagt skitdålig på att uppdatera den. Och när en sån go vän säger en sak till mig, ja då måste jag ta tag i saken och bli bättre. :)
Har just läst lite på hans blogg, väldigt skoj att läsa, han är ju nämligen i Kuwait och proffsspelar lite. Och då sa jag till honom att det är lite trist att uppdatera en blogg om det inte händer så mycket nytt i ens liv. Jag är fortfarande i Sverige och jobbar/gör reklam för mitt företag, inget nytt liksom. Till skillnad från honom som är i Kuwait och är med om ganska mycket nytt.
Men så tänkte jag att; Nej varje dag är en ny dag och det händer alltid något som man kan skriva om.
T ex så har det idag slagit mig hur underbart det är att ha vänner, sådana där riktigt goa och nära vänner som gör att man blir glad.
Jag skrev till Marcus att han skulle uppskatta mitt nästa inlägg här på bloggen så då börjar jag med honom som ett exempel på en riktigt bra vän.
Marcus träffade jag för första gången på en fest i Falkenberg då SM i beach spelades. Både jag och Magnus reagerade direkt på att Marcus var så otroligt trevlig och glad, han var och är en sån där person som verkligen sprider positiv energi omkring sig, han är alltid trevlig och alltid glad. Man blir glad av att vara i hans närvaro helt enkelt.
Jag respekterar Marcus och ser upp till honom för att han är en sån världsstjärna och ändå är så oerhört genomsnäll, det har inte stigit honom åt huvudet att han är grym i volleyboll, utan han är fortfarande sig själv och verkar tycka det är väldigt viktigt att hålla kontakten med alla hans nära och kära här hemma. Respekt till dig för det Marcus!
Hoppas du uppskattar detta inlägg Marcus. Och jag ska verkligen försöka bli bättre på att uppdatera min blogg. :)

Efter lägret på Bosön så fick vi ca en månad "ledigt", den månaden vigdes åt egenträning; styrketräning, löpning, hoppfys mm. Och så nu i Torsdags var det dags för reunion av landslaget, denna gången i Danmark.
Vi bodde i Bröndby på deras stora härliga idrottsanläggning. Vi fick mycket fina rum, god mat och bra träningsmöjligheter.
Vi hann spela 3 landskaper mot Danmark, den första förlorade vi,inte så konstigt med tanke på att vi hade tränat ett pass ihop innan den matchen så det var mycket trix med att få ihop spelet och hitta varandra. I de andra två matcherna blev det VINST TILL SVERIGE! :) Woohoo.
Denna veckan är också volleyboll-fri för att seda köra igång på alvar igen på Lördag, då är vi först i Ängelholm i 4 dagar och tränar mycket och hårt, sedan blir det avfärd till Polen för 10 dagars träningsläger och matchning mot det polska Universiaden-laget. Sedan vidare till Slovenien för samma upplägg, sedan vidare till Serbien och UNIVERSIADEN! (Förhoppningsvis så kommer jag med dit, vi kommer åka 14 st till polen, men därefter blir det nog så att två stycken måste hoppa av truppen och åka hem igen, usch man vill inte vara en av dom två).
Landslaget i år är ett mycket ungt landslag, jag är näst äldst, när hände detta??? Det var ju typ bara treå år sedan som jag var nästan yngst...skumt. Kan det vara så att t o m jag blir äldre med åren? ;) Men det är nyttigt för mig att vara äldst, då får jag träna på att ta mer ansvar och leda laget lite mer än vad jag kanske gjort förut. Men tur att Anna R är med, för hon är ju helt äldst i alla fall, puh. :)